Pluggat som en galning och börjar bli klar med nästan allt. Bara några småsaker kvar nu. Känns underbart. Och imorgon jobbar jag men det tror jag kommer gå svinbra. Har ju Räkan med mig så det löser sig nog fint.
Dags att sova, ha det underbart sötisar.
//Mel
ps lyssna ds
Ny dag, nya jädra möjligheter. Sov cirka 11 timmar i natt och det var det skönaste jag gjort (under det senaste dygnet iallafall). Idag har vi inte heller några lärarledda lektioner, utom engelskan kanske... Men då ska vi bara skriva manus till vår grymma pjäs så det är lugnt. Pluggandet går åt skogen och jag känner bara.. usch. Jag är less och trött och förvirrad. I helgen ska vi (läs: jag och Räkan) jobba, men vi slipper ta hand om privathästarna så lite mindre jobb får vi iallafall. Och dessutom kommer det bli skönt att jobba röven av sig och slippa tänka på annat.
Nu ska jag äta.
Puss! //Mel
Jag är så trött att jag funderar på att gå och sova alldeles strax. Ska bara ut med Ella och borsta tänderna. Ont i huvudet, i hjärtat och i ryggen.
Ville väl mest bara säga godnatt.
Kram //Mel
(min bild)
Idag har vi sluppit vara i skolan, men då måste man plugga hemma hur som helst och det är inte det roligaste.
Roligt va? Jag är nästan klar med mikrobiologin, efter ca två timmar. Jättekul, åh vad jag njuter. Men ikväll ska jag försöka hinna med så många ämnen som möjligt... Så jag får en ledig fredagkväll.
Igår förresten. Ja, what to say? Bilden stämmer ju bra in på mina känslor för tillfället. Fick vara med om något utav det vackraste som kan hända tror jag. Har skrivit mer på min andra blogg.
Nu är det dags för middag.
Kram //Mel
Bloggade inget igår på grund av ganska personliga orsaker. För att fatta mig kort kan jag säga att det var lite för mycket av alldeles för jobbiga saker. Men idag mår jag bättre!
Vissa av er som läser min blogg dagligen kanske minns att jag skrivit mycket om vår nya mentor på senaste. Idag hade vi i klassen ett möte med henne, rektorn och två pedagoger. Vår mentor spårade ganska rejält och började skrika på oss, som var helt lugna. Till slut rann det över och jag gick ut ur rummet med tårarna rinnande. Kort därefter kom en klasskompis ut, också gråtande. Vad som kommer hända nu vet vi inte riktigt, men vi gillar inte vår mentor och hon tycker inte precis om oss heller, så jag hoppas det blir någon ändring snart.
Imorgon och på fredag har vi hemstudier och det känns väldigt skönt. Nu slipper jag och Räkan inte skolan ändå eftersom vi bor där, men det kommer bli skönt att kunna plugga när man vill och göra bort stallet på morgonen usw.
Önskar att jag fick träffa en mycket speciell person... Men ska inte hoppas på för mycket!
Kramar i massvis //Mel
